bergmanskans

Ja jag kan nu titulera mej som en person som har tandläkarskräck!
Förut när det var gratis så var det inga problem, la mej i stolen, vägrade bedövning när dom borrade och jävlades.
6 år senare - jag är livrädd. Haft tandvärk i en vecka, med alvedon så har den försvunnit.. Fram tills igår kväll.
Halva ansiktet smärtade, det kändes som om det pulserade. I morse fick jag nog hade inte lyckats somna på hela  jävla natten för att det gjorde så ont, så då ringde jag till akutjour tandläkarn. Fick en tid 11:30.
Jag fick tammejfan panik, tårarna rann. Elof kom och la sej mitt på mej och kurrade och tittade oförstående på mitt grinande och snörvlande ansikte. Men han låg kvar. Han brukar inte komma så där så han kände nog på sej att matte höll på att freaka-ur.  Efter många om och men s lyckades jag somna, fick sova i en hel timme. Sen var det dax att bege sej till människo-plågarn!


Fick först träffa en kille som hette Erik. Han pluggade till tand-sköterkska. Förklarade läget att jag är förbannat rädd och har skräck. Han var snäll, förklarade varenda liten prossidur som skulle ske, vad han skulle göra med min arma mun. Det kändes som om han hade en form av empati jag inte mött av en sån där människo-plågare.
Han höll nog på i 30 minuter och kollade på min tand. Fast det kändes som en evighet.
Sen fick jag träffa människo-plågarn delux (tandläkarn). Fattade nätt och jämt inte vad människan sa, hon stapplade sej fram när hon pratade och hade en röst som lät som om den skulle brista i målbrott vilken sekund som helst.. Och hon verkade absolut inte förstå varför en människa är eller kan vara rädd för tandläkaren.
Hon sa det med en sarkastisk ton flera gånger "Det här är vell inget att vara rädd för".
För mej var det de. När do tog fram bedövningssprutan så brast de, tårarna rann. Efter 8 bedövnings sprutor så kände jag nästan inget. Det gjorde fortfarande ont men inte hela tiden.
Sen pratar dom om att tanden är död. Men det gör förbannat ont när dom rörde omkring där inne. Så då tvekade dom, är tanden verkligen död?
Efter 2 timmar tog vi en paus. Jag gissar på att människo plågarna var hungriga för jag hörde deras magar kurra. Men då säger dom att jag blöder så vi ska vänta en stund. Och då tog dom lunch så jag fick isitta i väntrummet i panik över att jag inte är klar. Erik kommer då ut och berättar för mej hur otroligt duktig jag är som tog mej hit, att det är få som klarar det.
Sen efter en halvtimme när lunchpausen är slut, eller som dom kallade de "nu har du slutat blöda". Så fortsatte dom, jag kände mej lugnare då. Så då var det bara lite borrning kvar och lägga igen hålet dom gröpt ur mej.

När hon lagt ifrån sej slakt-utrustningen så säger hon "Ja nu får du inte äta eller dricka på en timme, sen får du kontakta en tandläkare som lagar tanden åt dej". Jag frågar om vi är klara, hon svarar ja och jag hivar mej ur stolen och säger halleeelulijaa! Hon höjer märkvärt på ögonbrynen då och säger åter igen att det  där var vell inget att vara rädd för. Jag tackar för mej och tar mina kliv mot receptionen och förväntar mej en räkning på minst 5000. Men tju fick jag, ynka 450:- kostade det. Fick min rabatt från försäkrningskassan på 600 kr. Så de vart ju inte farligt dyrt.

Så då kom S och hämtade mej, jag for hem, la mej på sängen och somnade omgående.
Så nu är jag uppe och hoppar efter 4 timmars sömn på  24 timmar och redo att jobba natt. Men först och främst - middag!

Så nu ska jag hitta en bättre tandläkare som förstår sej på oss som är rädda för tandläkaren. Men de får vänta för alla har sommarstängt av dom privata. Men till hösten så blir det.