bergmanskans

Idag är det en sorgens dag, för min älskade bästa vän Tjabo lämnade oss idag 14:28.
Och det är nog det jobbigaste och svåraste jag gjort i hela mitt liv.



Du kommer alltid att finnas med mej, varje dag, varje minut.
Alla saker vi gjort, du och jag.
Jag minns så väl att jag var lite skraj för dej när jag var liten för du var så ivrig och busig när du var ca 1 år.
Sen glömmer jag aldrig när man gav dej ett ben, vart du överlycklig och sprang raka vägen bakom huset och grävde ner det. Sen hittade du aldrig igen dom, men lyckan man såg i dina ögon att du fick ett ben är oförglömligt.
Eller när vi hade firluftsdag när man gick på högstadiet så tog jag med mej dej till slalombacken för att titta på alla som for i backen och vi mötte en kvinna som sa "Meen de där är ju hunden som brukar äta upp mina fågelfrön!!".
Allt vi gjort tillsammans, tränat lydnad, agility, viltspår, bus, hoppat omkring bland stenar och berg.
Du har lärt mej så mycket, jag fattar inte hur jag ska klara mej utan dej.
13 år är en lång tid, jag är så tacksam över att jag har fått äran att äga dej.
Lugnare och finare hund får man leta efter.



Jag vet att du har det bra nu där du är.
Du har säkert massor med tikar att ragga på och flörta in dej hos.
Jag kommer säkert fortsätta ropa "Tjabo" fast det kommer inte vara någon som kommer.



Jag saknar dej, det gör otroligt ont.
Att se dej ta det sista andetaget, hur du såg så fridfull ut.
Jag vet att du kommer alltid vara med mej och vaka över mej.
Min blåögda fina hund.



Jag älskar dej Tjabo.
Nu och för alltid.


1996-12-24 - 2010-04-10