bergmanskans

Idag var jag ute i det fina vädret med Tjabo och Boss.
Kom fram till en gubbe som satt på sin rullator och hans hund gick omkring brevid i ett flexikoppel, en liten hund, nerklippt havanais eller nå.  Kom närmare så börjar ju Boss och ska fram och hälsa, då sa gubben de att det är bara att gå förbi för hans hund flyttar sej. Berättade då att det var bara bra att träffa folk med hund så han får vänja sej att han inte ska fram till allesammans! Började han berätta om sin lilla hund som dom nyss hade tagit av kragen på för hon hade opererat bort en knöl på magen. Och att hon var så glad när hon slapp den. Och att när hon hade varot borta dom där två dagarna för operationen hade varit hans livs värsta dagar på 86 år för han kunde inte tänka sej ett liv utan sin lilla hund.
Berättade då att han var blind och att när dom är ute och går så är det hunden som leder vägen och han går efter henne.
Han hoppades på att dom skulle få somna in tillsammans för han ville inte leva utan sin livskamrat!
Han frågade hur gamla mina hundar va, sa då att Tjabo är 12, fyller 13 och Boss är sex månader.
Då sa han att åldern går bara åt ett håll och sen sa han dom kloka orden  "Ta vara på den tid ni har, och var glad"

Det var en sån där gubbe man inte kan låta bli att tycka om! Han var så myig på nått vis, en sån där morfar-gubbe!

Jag ska fota han och hans hund någon dag. För dom var så fina tillsammans!