Alltså jag hatar dej!

Det är så jävla sant! Jag hatar dej! Jag har sett upp till dej hela mitt liv fram tills för några år sedan när jag började inse vad du var för person. Egotrippad, bryr dej inte ett skit om andra. Glömmer allt. När väl en annan försöker så får man ingen reaktion. Är det så jävla konstigt att man ger upp? Nät jag väl ser dej så är det em främling som står där framför mej. Tänk om de kunde vara som när man var barn igen när du var min största idol? För då brydde du dej iallafall.
Du ljuger och förnedrar, lovar och bedrar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0